21 mars

Jag är läskigt lycklig just nu. Inte euforisk men otroligt tillfreds. Dagarna går på i sin sakta mak, jag har hittat ett lagom tempo och trots att saker inte blivit riktigt som tänkt så känns det mer än bra. Tanken var att jag skulle ha jobbat den här veckan ut för att sedan gå på ledighet inför bebis ankomst. Istället har jag varit hemma sen i februari och trots att ekonomin får lida, och att det svider att behöva erkänna sig som svag i detta duktig-flicka-samhälle så var det en räddning för mig.
 
Hemma känns som hemma, det är ibland knivigt att hitta min plats i vår familjekonstellation men det faller på plats mer och mer för varje dag. Tunga saker stärker mig.
 
Det roliga är att jag börjar trivas och känna mig fin som tjock och gravid också. Det ska jag verkligen försöka njuta av de sista veckorna nu eftersom jag precis haft en period då jag känt mig extremt obekväm i min kropp.
Det hade varit roligt att ta lite fina bilder på magen innan den är borta. Nog för att jag längtar ihjäl mig efter bebis nu men jag kommer nog uppleva viss separationsångest från lille kulan och bebis som gör sig påmind med sparkar i revbenen varannan minut.
Man vet aldrig om man får uppleva det här igen.
 
Jag ser fram emot våren och sommaren så himla mycket.
 
 
Allmänt | | Kommentera |

15 mars

Jag tror att våren är på gång ute och jag känner mig ovanligt lugn och tillfreds. Som att något ont och hårt håller på att spricka och falla av mig. En bit i taget. Det är skönt att känna att det går att andas igen.
 
Det är precis fem veckor kvar tills bebis är beräknad. Kan lika gärna bli tre veckor, eller sju. Det är faktiskt ganska skönt att inte veta. Jag längtar efter att min kropp ska få bli bara min igen, samtidigt som jag inte känner mig helt förberedd inför förlossningen - rent praktiskt men även mentalt.
Det är svårt att förbereda sig för något man inte har koll på. Jag har ingen aning om smärtan, hur jag ska skilja på förvärkar och förlossningsvärkar, ja inget alls egentligen. Jag har ingen aning om hur det är att ha en liten bebis trots att den har bott i min kropp i åtta månader. Men i magen är den ju trygg och sköter sig själv. Hur kommer det bli när den finns här hos oss istället?
 
Jag vet dock att jag klarar av precis vad som helst. Trots att jag känner mig som en blöt fläck av osäkerhet många gånger, är jag stark som fan. Det finns ingenting jag inte klarar av.
 
Allmänt | | Kommentera |

V.35

Det är omtumlande att vara gravid. Jag önskar att jag kunde leva precis så som man ser att "alla andra" gör, i ett fluffigt moln av bebislängtan med nymålade ögonfransar och en partner som smörjer magen med någon dyr kräm varje kväll och sjunger en liten töntig sång eller nåt, men verkligheten ser ju alltid annorlunda ut.
 
Ärligt talat är jag ganska less på det här nu, det får man ju knappt säga men sista veckorna har inte varit särskilt roliga. Det är ett privilegium och en lyx att få bära ett barn i sin kropp, självklart. Det är mysigt och underbart och jag vet att det är långt ifrån en självklarhet att få uppleva det här. Men enligt mina preferenser så är det och har varit ganska tungt. Inte bara fysiskt men framför allt psykiskt.
 
Nog om det. Nu är det förhoppningsvis bara några veckor kvar innan jag får träffa den lilla i magen och då kommer det såklart vara värt det x 1000 men jag anar att de sista veckorna kommer ta ganska lång tid.
 
 
Upp