Melissa Horn och kyligare luft

Söndagar är bra. Egentligen. I alla fall om man får sova utan en klocka som ringer, (eller någon som ringer..) vakna ifred och dricka kaffe och promenera i solen och lyssna på Melissa Horn och tänka på att man kan bli precis vem man vill här i livet. Man ÄR ju inte sitt förflutna, man ÄR inte sina misstag och tycker man inte om den man är och var man befinner sig i livet så finns det nästan alltid rum för förändring.
 
När jag lyssnar på Melissa Horn tänker jag ofta på höstmorgnar när jag bodde med en kompis i Romberga. Då hade jag en period när jag lyssnade på Melissa varje morgon. Det var precis mellan sommaren och hösten och luften började bli kyligare och jag hade precis börjat på nytt jobb och krossat nåns hjärta och var så spänd inför allt som väntade.
 
Spännande blev det ju.. allt som väntade. Och jag tror som jag har skrivit tidigare att den här hösten blir spännande också. Varje dag är spännande nu för tiden. Det här året har varit så himla himla utvecklande för mig. Jag vill bli "bättre" vad det nu betyder. Inte bättre som i att prestera mera (snarare tvärtom), men bättre som i att bli snällare mot mig själv, lyssna på mig själv och vad jag verkligen vill och känner, och så vill jag lära mig att ta några djupa andetag och faktiskt visa vem jag är. Inte vem jag förväntas vara.
 
Sånt där går jag och tänker på. Inte konstigt att det blir kortslutning i hjärnan ibland. Nu ska jag koka lite kaffe och sen ska jag ta tag i ett roligt berg av tvätt...
 
Allmänt | | Kommentera |

En ny start

Det blir mörkt tidigt på kvällarna nu. Snart är det mörkt redan vid 15-16, det känns helt orimligt faktiskt.
 
Hösten ska ju vara någon slags nystart och allt vad det nu heter, jag vet inte, jag vill bara starta om allt hela tiden. Vill rensa och vill behålla det goda bara men det är så svårt. Inget känns stabilt. Vill ha lite mer drömmar och ambitioner, men allra helst vill jag bara ha lugn och ro. Som sagt. Jag har en jävla kämpaglöd i mig om jag verkligen vill något, det har jag. Annars hade jag inte gjort ens hälften av det jag gjort i mitt liv hittills. Däremot så har jag inte så mycket ambitioner och då blir det lätt att man står och stampar på samma ställe. Hade jag en dröm om att bli .. ehm.. tandläkare så hade jag varit tandläkare vid det här laget. Problemet är att jag vill inte bli tandläkare och jag vet inte vad jag vill bli alls.
 
Å andra sidan vill jag inte identifiera mig med det jag jobbar med heller. Men att ha ett hyfsat roligt jobb skulle faktiskt inte skada...
 
Den här hösten blir nog början på något nytt. Det känns som det, men vad vet jag.
 
Allmänt | | Kommentera |

Prata om hösten när löven är som grönast

Jag skriver och skriver men allt känns obekvämt och orden skaver. Det känns onaturligt. Jag skrev om min längtan efter mera, att aldrig riktigt kunna trivas i mitt egna lugn och ro och om att resa runt halva jorden och få hjärtat krossat. Men som sagt, det blir fan inte bra. Orden blir inte bra, de liksom stakar sig under fingrarna på mig och då ska man inte skriva.
 
Den här helgen har jag i alla fall bott i mina föräldrars hus. På tal om längtan så längtar jag efter hus. Eller saknar, kanske. Vet inte vad som är närmast mig - det förflutna då jag faktiskt bodde i hus eller framtiden då jag själv kanske kommer att göra det.
 
Tur att man har LITE självbehärskning i alla fall. Annars skulle jag väl bo på en strand någonstans i Söderhavet, haft tio ungar - men absolut ingen partner -, sålt alla mina tillhörigheter, odlat marijuana och hallucinogen svamp i djungeln och målat väggmålningar med vattenfärg hela dagarna.
 
Vänta nu.. det lät ju som det perfekta livet..
 
Upp