Att vara en tönt

Jag ser världen med något slags magiskt skimmer just nu. Kan bli så löjligt berörd av minsta lilla och nästa sekund svämmar hjärtat över av så mycket lycka.
 
I morse grät jag lite i mina frukostflingor när jag läste den här artikeln om 105-åriga Agnes. Den fick mig att tänka på att livet är så jävla fint i all sin enkelhet. Jag kan resa runt hela jorden och leta lyckorus och bekräftelse på hundra olika sätt. I slutet av dagen kommer jag ändå inte känna lugn och ro i kroppen och sinnet förrän jag har just det - lugn och ro. Kärlek. Smörgås och kokkaffe på morgonen. Att få vara precis den jag är, utan krusiduller.
 
Klockan 6.30 i morse gick jag till bilen för att åka till jobbet. Den promenaden tar ungefär 2 minuter och under de minuterna så hann jag bli överväldigad av så mycket. Sommaren som står runt hörnet, sommarfåglarna som sjunger för oss och en stad som precis vaknat. Alla är trötta när de kliver in i bilarna för att åka till jobbet men alla kämpar på ändå. Gör sitt bästa. Hittar något sätt att orka med. Jag vet inte men det känns så fint på något sätt.
 
Dessutom så är jag så jävla kär just nu så att jag snart spricker. Att få känna det jag känner nu är en jäkla gåva.
 
Ska snurra runt i det här magiska ett tag så hör jag av mig när världen rasar under mig igen och jag googlar "hur tar man livet av sig på bästa sätt".
 
So long.
Allmänt | |
Upp