Fortsätt

Jag sprang in i min bror idag när jag var på stan. Min lilla lilla lillebror. De hade haft mösspåtagning idag för han tar studenten nästa fredag. (!!!!!!!!!!!)
 
För min lilla bror är inte så liten längre. Han är två meter lång, bred som en rugbyspelare och diskuterar högskoleval med mig. En gång i tiden tänkte jag att jag alltid kommer vara starkare än honom men han är starkare än alla i familjen nu.
 
Ibland känns det som att det var nyss jag tog studenten själv. Det var fem år sen nu. Fem år sen som vi satt i Klosterparken och drack cider och sjöng och hade förväntningar men ingen aning om vad som väntade. Herregud tänk om jag hade vetat. Så mycket sorg och tunga saker och ångest som jag aldrig känt förut men såklart även så mycket bra.
Om vi säger att jag har varit "vuxen" i fem år nu (vilket jag definitivt inte har varit, men ändå) så känns det helt sjukt att jag (förhoppningsvis) har så många år kvar i mitt vuxna liv. För det som har hänt de här åren går att skriva en roman om. Skrämmande att tänka på vad som kan hända resten av åren.. och framför allt, väldigt spännande också.
 
Jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt..
 
 
Allmänt | |
Upp