En tisdagsmorgon

vaknar tidigt, alldeles för tidigt egentligen, av grävmaskiner som stökar till utanför fönstret och jag kokar en kopp te, dricker den och äter en gammal knäckebrödsmacka och är nyvaken fortfarande. för trött för att tänka klara tankar så tittar in i väggen och det står still i huvudet, eller egentligen så står det ju aldrig still, det är ju atomvapenkrig därinne jämt.
 
sen sitter jag på en hård trästol, inte ergonomisk för fem öre, jag ska träffa läkare och har himla dåliga minnen från att sitta i det där väntrummet. allt är beige. sist jag satt där så grät jag för att jag höll på att gå sönder. dålig stämning i väntrummet när någon bölar men ingen låtsas om det.
 
gången innan så var jag helt tom. ungefär som nu men nu känner jag mig i alla fall nervös. nervös och ensam i ett väntrum. nålen i armen känns ingenting för ingenting gör ont just nu. jag är gjord av stål.
 
Allmänt | | Kommentera |

Isbjörnshyllan

 Söndag och jag vaknade av solen i ögonen tidigt. Det är alltid en bra start och om en söndag innehåller promenad med kär vän, kaffe och bulle bland pensionärerna på stan, fix i lägenhet och långdusch så blir det ofta en bra sådan.
Tur att det är precis vad jag gjort idag.
 
Jag har även hunnit med att måla och rita lite - en av de bästa investeringar jag gjort är att köpa hem färger och ritblock och penslar, det känns som att jag har hittat tillbaka till en del av mig själv när jag får hålla på och sitta och greja med sånt.
 
Det finns inget flyt i min text idag. Det snurrar för mycket tankar i min hjärna tror jag. Som alltid - men just nu är det bara stimmigt. Därför skriver jag inget mer.
 
Allmänt | | En kommentar |

Om hösten

Idag är det grått och regntungt ute och jag känner bara att det är så himla skönt. Rofylld, blir jag. Det är ju med skräckblandad förtjusning jag inväntar hösten och vintern i år. Rädd för att tappa greppet så som jag gjort de två senaste vintrarna, men med förhoppning att jag faktiskt kan njuta i år. Jag gillar ju verkligen de mörkare årstiderna. Dels pga att jag älskar att vara hemma och mysa och dels pga att jag faktiskt tycker det är skönt att vara ute när det är kyligt och mörkt. Ljuset och värmen, det blir så vulgärt ibland.
 
I morse bestämde jag mig i alla fall för att det här blir min sista sjukdag för den här gången. Sen gjorde jag scones och te och tände ljus och lyssnade på min lugnaste lista och åt frukost länge länge. Timmarna har flutit ihop sen dess och snart är det lunchtid men jag har fortfarande mina stearinljus tända. Jag lyssnar på Ulf Lundell precis som så många andra höstar. Men den här gången känns allt mycket bättre. Det gör det.
 
Upp