Om hösten
Idag är det grått och regntungt ute och jag känner bara att det är så himla skönt. Rofylld, blir jag. Det är ju med skräckblandad förtjusning jag inväntar hösten och vintern i år. Rädd för att tappa greppet så som jag gjort de två senaste vintrarna, men med förhoppning att jag faktiskt kan njuta i år. Jag gillar ju verkligen de mörkare årstiderna. Dels pga att jag älskar att vara hemma och mysa och dels pga att jag faktiskt tycker det är skönt att vara ute när det är kyligt och mörkt. Ljuset och värmen, det blir så vulgärt ibland.
I morse bestämde jag mig i alla fall för att det här blir min sista sjukdag för den här gången. Sen gjorde jag scones och te och tände ljus och lyssnade på min lugnaste lista och åt frukost länge länge. Timmarna har flutit ihop sen dess och snart är det lunchtid men jag har fortfarande mina stearinljus tända. Jag lyssnar på Ulf Lundell precis som så många andra höstar. Men den här gången känns allt mycket bättre. Det gör det.