Prata om hösten när löven är som grönast
Jag skriver och skriver men allt känns obekvämt och orden skaver. Det känns onaturligt. Jag skrev om min längtan efter mera, att aldrig riktigt kunna trivas i mitt egna lugn och ro och om att resa runt halva jorden och få hjärtat krossat. Men som sagt, det blir fan inte bra. Orden blir inte bra, de liksom stakar sig under fingrarna på mig och då ska man inte skriva.
Den här helgen har jag i alla fall bott i mina föräldrars hus. På tal om längtan så längtar jag efter hus. Eller saknar, kanske. Vet inte vad som är närmast mig - det förflutna då jag faktiskt bodde i hus eller framtiden då jag själv kanske kommer att göra det.
Tur att man har LITE självbehärskning i alla fall. Annars skulle jag väl bo på en strand någonstans i Söderhavet, haft tio ungar - men absolut ingen partner -, sålt alla mina tillhörigheter, odlat marijuana och hallucinogen svamp i djungeln och målat väggmålningar med vattenfärg hela dagarna.
Vänta nu.. det lät ju som det perfekta livet..