Fortsätt

Jag sprang in i min bror idag när jag var på stan. Min lilla lilla lillebror. De hade haft mösspåtagning idag för han tar studenten nästa fredag. (!!!!!!!!!!!)
 
För min lilla bror är inte så liten längre. Han är två meter lång, bred som en rugbyspelare och diskuterar högskoleval med mig. En gång i tiden tänkte jag att jag alltid kommer vara starkare än honom men han är starkare än alla i familjen nu.
 
Ibland känns det som att det var nyss jag tog studenten själv. Det var fem år sen nu. Fem år sen som vi satt i Klosterparken och drack cider och sjöng och hade förväntningar men ingen aning om vad som väntade. Herregud tänk om jag hade vetat. Så mycket sorg och tunga saker och ångest som jag aldrig känt förut men såklart även så mycket bra.
Om vi säger att jag har varit "vuxen" i fem år nu (vilket jag definitivt inte har varit, men ändå) så känns det helt sjukt att jag (förhoppningsvis) har så många år kvar i mitt vuxna liv. För det som har hänt de här åren går att skriva en roman om. Skrämmande att tänka på vad som kan hända resten av åren.. och framför allt, väldigt spännande också.
 
Jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt..
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Att vara en tönt

Jag ser världen med något slags magiskt skimmer just nu. Kan bli så löjligt berörd av minsta lilla och nästa sekund svämmar hjärtat över av så mycket lycka.
 
I morse grät jag lite i mina frukostflingor när jag läste den här artikeln om 105-åriga Agnes. Den fick mig att tänka på att livet är så jävla fint i all sin enkelhet. Jag kan resa runt hela jorden och leta lyckorus och bekräftelse på hundra olika sätt. I slutet av dagen kommer jag ändå inte känna lugn och ro i kroppen och sinnet förrän jag har just det - lugn och ro. Kärlek. Smörgås och kokkaffe på morgonen. Att få vara precis den jag är, utan krusiduller.
 
Klockan 6.30 i morse gick jag till bilen för att åka till jobbet. Den promenaden tar ungefär 2 minuter och under de minuterna så hann jag bli överväldigad av så mycket. Sommaren som står runt hörnet, sommarfåglarna som sjunger för oss och en stad som precis vaknat. Alla är trötta när de kliver in i bilarna för att åka till jobbet men alla kämpar på ändå. Gör sitt bästa. Hittar något sätt att orka med. Jag vet inte men det känns så fint på något sätt.
 
Dessutom så är jag så jävla kär just nu så att jag snart spricker. Att få känna det jag känner nu är en jäkla gåva.
 
Ska snurra runt i det här magiska ett tag så hör jag av mig när världen rasar under mig igen och jag googlar "hur tar man livet av sig på bästa sätt".
 
So long.
Allmänt | | Kommentera |

Sommardofter

Nu har jag jobbat instängd i en betongbyggnad i ca tre veckor och utanför har sommaren bara exploderat. Får sån ångest över detta. Livet som bara snurrar förbi mig. Ikväll efter jobbet tog jag på hörlurarna och gick en promenad och kände att det luktade sommar - blommor, nyklippt gräs, varm asfalt, någon som rökte en cigarett på en balkong.
 
Herregud.
 
Kommer sommaren i år igen? Är det verkligen sant? Det pirret i magen...
Upp