Håll din blick fast
Livet. Är en käftsmäll. Gång på gång, man blir golvad. Ibland inte bara känner man, utan man hör hur hjärtat går sönder. Man ser hur saker rasar runt om en. Man somnar med nya insikter varje kväll och man vaknar och undrar vem man egentligen är.
Vem är man egentligen.
Men livet är ju inte bara en käftsmäll utan det är ju sprakande jäkla explosioner och fyrverkerier också. När man ser på någons profil i ljuset av en stearinlåga och skriver i ett dokument i mobilen "och ibland när jag tittar på honom så tänker jag, när jag ser det jag ser, att det här får jag aldrig glömma. varenda millimeter måste stanna kvar, det måste finnas inom mig för alltid."
Kärleken, den övervinner allt. Man får bara bestämma sig för det, rota i sig själv, bryta dåliga vanor, skapa nya. Kärleken till ett penseldrag eller en ton från pianot eller till en familjemedlem som mår dåligt, kärleken till katten som lägger sig tätt intill, kärleken till den människa man valt att dela med sig av allt till, kärleken till hoppet om att fan. Det kommer bli bra. Det kommer bli bra, om man bestämmer sig för det och ser till att det blir så.
Livet som slår en på käften och golvar en, ja men då får man väl slå tillbaka, resa på sig, plåstra om det som gått sönder och aldrig, aldrig ge upp.